Norrland
Idag kom jag hem efter en veckas semester i norrland... det där med familjesemester är inte riktigt min grej, men nu är jag ju åtminstone utvilad!
Under veckan har det bl.a. blivit:
*Sjukt många timmar i bilen, misstolka inte, jag tycker att det är mysigt att åka bil :)
* Shoppning i örnsköldsvik, köpte: hundträningsbyxor, 2 linnen, rött nagellack, 3 par örhängen:)
Under denna shoppingtur han jag även med att ge pengar till en tiggare... det är inte något jag brukar göra, men det kändes bra att göra en god gärning!
* Hundträning, främst med Stina. Har mest tränat på fjärren och avlämning av föremål, tror båda sitter som ett smäck efter lite intensiv träning :D. Rasmus har fått träna på att använda hela kroppen igen när vi tränar med klickern, efter en period med lite för mycket apporteringsträning... hehe...
* Övernattning i släkten Häggkvist sommarstuga ! Nu var det bara Lisa + hennes föräldrar som var där samtidigt som mig, men det räckte det med. Vi umgick med vovvarna, spelade kort, tittade på tv och pratade en jävla massa. Och på morgonen dagen efter åkte vi ring efter båten, sjukt kul! Haha, jag hade träningsvärk i armarna dagen efter! Tack för att du finns i mitt liv lisa!<3
* Vistelser på diverse vandrarhem, vissa bättre än andra!
* Miljöträning med vovvarna. På en vecka har det sovit på 5 olika ställen, därmed även ätit mat på 5 olika ställen (både inomhus och utomhus), vart ute och gått på säkert ett 20tal ställen (både mitt ute i skogen & i storstan) osv...
Fast det mest extrema var nog en tur med pappa och mig i sittliften utanför Docksta. Det var en heltvanlig sittlift, precis som vid idrefjäll och sådär, den åkte upp och ner för ett litet berg och ja dem som drev den trodde att det säkert skulle gå bra med hundar och det gjorde det. Eftersom att liften endast var för 2 personer blev det lite trångt, men det gick! Rasmus tyckte att det var lite trångt i början och försökte hoppa över kanten :s, men insåg sedan att det nog är bäst att ligga still. Båda två skötte sig exemplariskt resten av färden!
Rasmus hittade ett älghorn, han tuggade på det ett tag och verkade tycka att det smakade bra!
Blev vandring upp för berg också, bra att jag vandra upp i foppatofflor och jeans med två hundar längs en vandringsled som defenitivt varken var anpassad för foppatofflor eller hundar... Men jag klarade det!! (Btw smartheten kanske sitter i hårfärgen trots allt!?, nybliven blondin, nyblivet pucko)
Har grejat en bild inför min 50 års dag också, så slipper jag fundera mer på de!
I Norrland har människor inte alls bra koll på sina hundar (då dömmer jag såklart inte alla... jag har antagligen bara haft otur). Men totalt 5 st lösa hundar har det kommit fram till mig och hundarna under resan... Har under hela veckan motat bort alla, tagit tag i dem innan de har hunnit hälsa på mina hundar osv. Rasmus som märker att jag blir spänd visar inte sin vänliga sida han heller, och det känns bäst att undvika slagsmål... Vilket bl.a. har lett till ett uppskrapat knä och trasiga byxor, dessutom någon utebliven promenad när det inte dykt upp någon ägare till hunden över huvudtaget. Just denna hund utan ägare inom synhåll var en tjurig foxterrierhane så jag och hundarna sprang in igen illa kvickt :P.
Men idag när jag satt i en lite skogsdunge i någon håla i hälsingland och kissade så hör jag helt plötsligt ett hundskall ca. 2 m bort, självklart. Stina var lös och Rasmus var kopplad, eftersom jag fakiskt satt och kissade så kunde jag inte göra annat än att ta till min vänliga ton, kände inte att jag var så kapabel till att jaga bort den, dessutom blev jag lite orolig för att det skulle dyka upp en ägare alldels för fort. Så jag sitter där och börjar snacka med hunden, en liten svart sådan ''hej du'' sa jag, varav jag fick en blick som sa att jag fanemej var den korkaste den hunden stött på (var antagligen de oxå med tanke på situationen) och både Stina och Rasmus blev snabbt vän med denna hund som försökte dra med oss på jakt (om jag förstod den rätt). men vi lämnade hunden för en jakt på egen hand och hoppas att det kom någon ägare och tog hand om den lite senare... Då var jag lite glad för att ägaren inte var allt för snabb fram!
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen om inte alltför lång tid, bäst att ladda inför en vecka fullspäckad av världens bästa Veronica Wihman!
Puss o kram
/Josefine
Under veckan har det bl.a. blivit:
*Sjukt många timmar i bilen, misstolka inte, jag tycker att det är mysigt att åka bil :)
* Shoppning i örnsköldsvik, köpte: hundträningsbyxor, 2 linnen, rött nagellack, 3 par örhängen:)
Under denna shoppingtur han jag även med att ge pengar till en tiggare... det är inte något jag brukar göra, men det kändes bra att göra en god gärning!
* Hundträning, främst med Stina. Har mest tränat på fjärren och avlämning av föremål, tror båda sitter som ett smäck efter lite intensiv träning :D. Rasmus har fått träna på att använda hela kroppen igen när vi tränar med klickern, efter en period med lite för mycket apporteringsträning... hehe...
* Övernattning i släkten Häggkvist sommarstuga ! Nu var det bara Lisa + hennes föräldrar som var där samtidigt som mig, men det räckte det med. Vi umgick med vovvarna, spelade kort, tittade på tv och pratade en jävla massa. Och på morgonen dagen efter åkte vi ring efter båten, sjukt kul! Haha, jag hade träningsvärk i armarna dagen efter! Tack för att du finns i mitt liv lisa!<3
* Vistelser på diverse vandrarhem, vissa bättre än andra!
* Miljöträning med vovvarna. På en vecka har det sovit på 5 olika ställen, därmed även ätit mat på 5 olika ställen (både inomhus och utomhus), vart ute och gått på säkert ett 20tal ställen (både mitt ute i skogen & i storstan) osv...
Fast det mest extrema var nog en tur med pappa och mig i sittliften utanför Docksta. Det var en heltvanlig sittlift, precis som vid idrefjäll och sådär, den åkte upp och ner för ett litet berg och ja dem som drev den trodde att det säkert skulle gå bra med hundar och det gjorde det. Eftersom att liften endast var för 2 personer blev det lite trångt, men det gick! Rasmus tyckte att det var lite trångt i början och försökte hoppa över kanten :s, men insåg sedan att det nog är bäst att ligga still. Båda två skötte sig exemplariskt resten av färden!
Rasmus hittade ett älghorn, han tuggade på det ett tag och verkade tycka att det smakade bra!
Blev vandring upp för berg också, bra att jag vandra upp i foppatofflor och jeans med två hundar längs en vandringsled som defenitivt varken var anpassad för foppatofflor eller hundar... Men jag klarade det!! (Btw smartheten kanske sitter i hårfärgen trots allt!?, nybliven blondin, nyblivet pucko)
Har grejat en bild inför min 50 års dag också, så slipper jag fundera mer på de!
I Norrland har människor inte alls bra koll på sina hundar (då dömmer jag såklart inte alla... jag har antagligen bara haft otur). Men totalt 5 st lösa hundar har det kommit fram till mig och hundarna under resan... Har under hela veckan motat bort alla, tagit tag i dem innan de har hunnit hälsa på mina hundar osv. Rasmus som märker att jag blir spänd visar inte sin vänliga sida han heller, och det känns bäst att undvika slagsmål... Vilket bl.a. har lett till ett uppskrapat knä och trasiga byxor, dessutom någon utebliven promenad när det inte dykt upp någon ägare till hunden över huvudtaget. Just denna hund utan ägare inom synhåll var en tjurig foxterrierhane så jag och hundarna sprang in igen illa kvickt :P.
Men idag när jag satt i en lite skogsdunge i någon håla i hälsingland och kissade så hör jag helt plötsligt ett hundskall ca. 2 m bort, självklart. Stina var lös och Rasmus var kopplad, eftersom jag fakiskt satt och kissade så kunde jag inte göra annat än att ta till min vänliga ton, kände inte att jag var så kapabel till att jaga bort den, dessutom blev jag lite orolig för att det skulle dyka upp en ägare alldels för fort. Så jag sitter där och börjar snacka med hunden, en liten svart sådan ''hej du'' sa jag, varav jag fick en blick som sa att jag fanemej var den korkaste den hunden stött på (var antagligen de oxå med tanke på situationen) och både Stina och Rasmus blev snabbt vän med denna hund som försökte dra med oss på jakt (om jag förstod den rätt). men vi lämnade hunden för en jakt på egen hand och hoppas att det kom någon ägare och tog hand om den lite senare... Då var jag lite glad för att ägaren inte var allt för snabb fram!
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen om inte alltför lång tid, bäst att ladda inför en vecka fullspäckad av världens bästa Veronica Wihman!
Puss o kram
/Josefine
Kommentarer
Postat av: Veronica Wihman
Intressant blogg inlägg (Y) :D
:*Puss på världens bästa Josefine Westling<33
Postat av: Veronica Wihman
Btw, jag gillar bilderna skarpt! 8-)
Postat av: Madeleine
BLOGGA!! :D
Postat av: Madeleine
Svar på "Skunna vara jag": Om du läser ”var det han som fes” med skånsk dialekt blir det som man säger ”what a handsome face” på engelska ju xD
Trackback
